Högvakt på Drottningholm och omgruppering
"Someone told me long ago. There's a calm before the storm."
Om John Fogerty har rätt så kan det bli jobbigt nästa vecka. Den gågna veckan var med andra ord inte jobbig, men det gjorde ont. Precis som löjtnanten sa.
Vi har varje dag, hela veckan, marscherat med AK5:an och övat inför högvakten vid Drottningholms slott. Vi har även besökt Drottningholm och fått en grundläggande genomgång om hur det hela ska gå till. Det är faktiskt inte lika svårt som jag trodde att gå i takt och komma ihåg alla komandon.
Jag börjar också att bli mer och mer sugen på att göra utlandstjänst och åka till Kosovo om ett år. Vi fick en genomgång om bakrunden till oroligheterna där nere och om hur läget är nu och det taggade mig ännu mer att åka dit och göra en insats.
Våra grupper har splittrats och jag bor nu tillsammans med de som ska få precis samma utbildning som jag och här har jag skrapat ihop till en bild på 6:e Kompaniets E-grupp.
Övre raden från vänster: Sveriges svar på Michel Moore: Mikael Mård, Herr Vänsterom Rickard Håkans och jag. Nedre raden från vänster: Greken Spiros Sotidis, Glidaren Ricard Nylund och Plutonens Skyddsombud Erik Blomberg.
Vad kommer vi göra då? Jo! Det är vi som räknar ut och bestämer åt vilket håll styrkorna ska anfalla. Om några veckor åker vi ner till Skövde för att under fyra veckor få specialutbildning på vårat område.
Om John Fogerty har rätt så kan det bli jobbigt nästa vecka. Den gågna veckan var med andra ord inte jobbig, men det gjorde ont. Precis som löjtnanten sa.
Vi har varje dag, hela veckan, marscherat med AK5:an och övat inför högvakten vid Drottningholms slott. Vi har även besökt Drottningholm och fått en grundläggande genomgång om hur det hela ska gå till. Det är faktiskt inte lika svårt som jag trodde att gå i takt och komma ihåg alla komandon.
Jag börjar också att bli mer och mer sugen på att göra utlandstjänst och åka till Kosovo om ett år. Vi fick en genomgång om bakrunden till oroligheterna där nere och om hur läget är nu och det taggade mig ännu mer att åka dit och göra en insats.
Våra grupper har splittrats och jag bor nu tillsammans med de som ska få precis samma utbildning som jag och här har jag skrapat ihop till en bild på 6:e Kompaniets E-grupp.
Övre raden från vänster: Sveriges svar på Michel Moore: Mikael Mård, Herr Vänsterom Rickard Håkans och jag. Nedre raden från vänster: Greken Spiros Sotidis, Glidaren Ricard Nylund och Plutonens Skyddsombud Erik Blomberg.
Vad kommer vi göra då? Jo! Det är vi som räknar ut och bestämer åt vilket håll styrkorna ska anfalla. Om några veckor åker vi ner till Skövde för att under fyra veckor få specialutbildning på vårat område.
HALT! MILITÄR SKYDDSVAKT!
Dessa ord har hoppat ur min mun ganska många gånger den gågna veckan. Utbildningen inför högvakten på Drottningholms slott är i full gång. Jag har med andra ord lagt en riktigt soft vecka vid mina fötter men redan börjat åma mig inför nästa. Vet inte riktigt vad som kommer att hända, men för att citera min löjtnant så har jag all anledning att vara orolig:
"På frågan om vad ni ska göra nästa vecka så kan jag bara säga att det kommer att göra ont." Sen log han lite pillimariskt och såg allmänt kufisk ut.
Men vad har jag gjort den här veckan då? Jo vi har gått igenom hur vi ska agera vid olika situationer som skyddsvakt, tex. om någon springer mot mig och skriker att han ska döda mig. Vad ska jag göra då? Vi fick öva mot en storbildsskärm där det spelades upp olika cenarion och jag och min goa stridsparskamrat Nils Mattjus är ett av de bästa stridsparen när det gäller syddsvaktstjänsten.
Jag slänger redan här in en bild som är tagen bara minuterna innan den helvetiska marchen började förra veckan. Om du undrar var jag är så står jag till höger om han som sitter ner i mitten
Hela plutonen klarade utan konstigheter det praktiska skyddsvaktsprovet. Kunna ladda AK5:an och skjuta ett dödligt skott från 20 m på 3 sekunder. Vi ägnade sen en massa tid till att öva olika situationer på varandra då vi turades om att vara statister, då använder vi oss en lösskjutningsanordning ifall du blev orolig, och det var riktigt roligt.
Jag lyckades med ett riktigt bra jävulskap också. Under lunchen som vi utspisade i skogen så gömde jag en ganska stor sten i en killes ryggsäck och han upptäckte det inte förän han packade upp den på kvällen, där emellan gick han och åmade sig hela tiden för att hans ryggsäck var så tung och hamnade ganska långt efter när vi marcherade hemmåt.:) Hysteriskt kul.
Jag har annars funderat på vad eld är och kommit fram till att det är värme som syns.
I Fredags så åkte vi och badade. Simmade 200 m och övade livräddning. Jag var sämre än vad jag vill minnas på att livrädda men jag kan ju inte vara bäst på allt. Det hela gick ganska fort så vi fick fri badtid i nästan en timme och det var inte helt fel. Lite äventyrs- och bastubad innan det bar av tillbaka till regementet där vi i stort sett inte gjorde något mer på hela dan.
Har tänkt att inom en snar framtid lägga upp bilder på samtliga plutonsmedlemmar så att ni får se vad det är för ena som jag umgås med 24 timmar om dygnet.
"På frågan om vad ni ska göra nästa vecka så kan jag bara säga att det kommer att göra ont." Sen log han lite pillimariskt och såg allmänt kufisk ut.
Men vad har jag gjort den här veckan då? Jo vi har gått igenom hur vi ska agera vid olika situationer som skyddsvakt, tex. om någon springer mot mig och skriker att han ska döda mig. Vad ska jag göra då? Vi fick öva mot en storbildsskärm där det spelades upp olika cenarion och jag och min goa stridsparskamrat Nils Mattjus är ett av de bästa stridsparen när det gäller syddsvaktstjänsten.
Jag slänger redan här in en bild som är tagen bara minuterna innan den helvetiska marchen började förra veckan. Om du undrar var jag är så står jag till höger om han som sitter ner i mitten
Hela plutonen klarade utan konstigheter det praktiska skyddsvaktsprovet. Kunna ladda AK5:an och skjuta ett dödligt skott från 20 m på 3 sekunder. Vi ägnade sen en massa tid till att öva olika situationer på varandra då vi turades om att vara statister, då använder vi oss en lösskjutningsanordning ifall du blev orolig, och det var riktigt roligt.
Jag lyckades med ett riktigt bra jävulskap också. Under lunchen som vi utspisade i skogen så gömde jag en ganska stor sten i en killes ryggsäck och han upptäckte det inte förän han packade upp den på kvällen, där emellan gick han och åmade sig hela tiden för att hans ryggsäck var så tung och hamnade ganska långt efter när vi marcherade hemmåt.:) Hysteriskt kul.
Jag har annars funderat på vad eld är och kommit fram till att det är värme som syns.
I Fredags så åkte vi och badade. Simmade 200 m och övade livräddning. Jag var sämre än vad jag vill minnas på att livrädda men jag kan ju inte vara bäst på allt. Det hela gick ganska fort så vi fick fri badtid i nästan en timme och det var inte helt fel. Lite äventyrs- och bastubad innan det bar av tillbaka till regementet där vi i stort sett inte gjorde något mer på hela dan.
Har tänkt att inom en snar framtid lägga upp bilder på samtliga plutonsmedlemmar så att ni får se vad det är för ena som jag umgås med 24 timmar om dygnet.
Utan mat blir du förbannad, utan vatten blir du knäpp!
Återhämtningen av den gågna veckan har börjat. Dagens schema är fullspeckat. Det återstår 13 timmar och 25 minuter av dwet här dygnet och jag ska vila varje sekund, men innerst inne så vet jag ju hur det kommer att bli med den saken.
Den gågna veckan ja. För min del så började den 09.00 i Onsdags och slutade 15.42 i Fredags. Med andra ord en av de kortaste veckorna sen inryckningen för drygt två månader sen, men jag kan nästan svära på att kaptenen tryckte in samtliga veckans timmar däremellan.
Det började med att vi fick åka buss(!) till en plats ute i skogen där vi hela dagen övade stridspars framryckning med AK5:a och pansarskott. En riktigt soft övning med mycket dötid då man passade på att vila och bara göra ingenting. När mörkret fallit över oss så gjorde vi samma övning igen med hjälp av ljuspistoler vilket alltså innebar ett väldigt begränsat synfällt. När det blivit tillräckligt sent så fick vi en ektion i Ensamma Vargen (och även en snabbgenomgång i Gråtande Grisen). Det innebär att man sover i ett enmannatält som man helt enkelt bara spänner upp mot ett träd och tätar springorna så gott man kan. Var faktiskt ganska mysigt, dock inte för dom som valde att lägga sig tidigt istället för dom som var nogrannare med tätningen.
Morgonen så. Vi vandrar en liten bit och gör sen om gårdagens övning i en annan teräng och kastade även rökhandgranater. Vi fyra tiden var vi klara och fick orden att vänta på vidare direktiv från befälen. Rycktena började gå om vad som var på väg att hända. Jag var inställd på ytterligare en natt i skogen, men löjtnanten hade tidligen sagt att vi skulle få sova på logementet, men det skulle bli väldigt sent. Vissa trodde att vi skulle bli förda till en plats och sen få hitta hem på egen hand. Efter en stund kom kaptenen i en lång buss och vi blev tillsagda att vi skulle ta oss till en plats ca 4 km därifrån. När vi kom dit så var de flesta ganska slitna, speciellt med tanke på att vi inte ätit sen strax före tolv (frystorkade frukostflingor), och att vi bar på 20 kilo packning. Våran uppgift på platsen var att resa en 16 meter hög mast. Låter kanske enklt men utan ljus och mat i mörker så tog det en bra stund innan vi blev klara.
Därefter bar det vidare och en dryg timme senare hade vi vandrat genom diverse våtmarker och kom då fram till några av plutonskamraterna som låg och sov på sina packningar i den blåsiga och kalla vårkvällen. Efter en stund kom kapenen körandes i sin buss och parkerade framför oss och så följande ord:
"I bussen är det varmt och skönt. Här ute är det kallt. Bussen har två dörrar. Den ena kan man gå in genom. Den andra kommer man inte in genom. Framför varje dörr står det en person. En av dom ljuger alltid. Den andra talar alltid sanning. Ni får ställa en fråga till en av personerna och hans svar ska hjälpa er att ta er in i bussen. Vilken fråga ska ni ställa?" Jag kände igen gåtan och trodde att jag skulle komma på det direkt, men så blev det inte. Istället så kom en enan grupp på det och fick gå in och sätta sig i den varma bussen. Resterande plutons medlemmar blev kvar ute i kylan i en och en halv timme till då kaptenen fick nog och skickade i samtliga i bussen. Kommer tyvärr inte ihåg svaret nu, men det var nått i stil med Vilken dörr skulle den andra säga är rätt?)
Vi fick nu åkat tillbaka till regementet och det var nästan så att det föll en tår från samtligas kinder när vi passerade in genom vakten. Vi var bara så hungriga och trötta på allt. Men lagen om att allt ska jävlas spelade in ännu en gång. Kaptenen körde ett varv inne på regementet och sen så körde han ut igen (en ganska rolig grej så här i efterhend) och släpte av oss långt ute i skogen. Jaja sa ja nu kommer vi väl att få gå hem härifrån tänkte jag och kollade på klockan: 00.00. Jag blev en aning nerstämd när det visade sig att vi fått en karta med en cirkel på, väldigt långt från regementet, där vi skulle befinna oss 02.30 och innan dess så skulle vi ha plockat tre kontroller.
Nu började det märkas att vi inte fått mat på ett tag då det inte var så trevliga ord som haglade mellan oss, men jag tycker ändå att vi höll en så bra stämning som möjligt. och sen fick vi äntligen åka hem och 03.20 la jag mig, en aning sliten, i sängen på logementet och sov ända till 06.00 då det var dags för frukost och en ny dag...
Den gågna veckan ja. För min del så började den 09.00 i Onsdags och slutade 15.42 i Fredags. Med andra ord en av de kortaste veckorna sen inryckningen för drygt två månader sen, men jag kan nästan svära på att kaptenen tryckte in samtliga veckans timmar däremellan.
Det började med att vi fick åka buss(!) till en plats ute i skogen där vi hela dagen övade stridspars framryckning med AK5:a och pansarskott. En riktigt soft övning med mycket dötid då man passade på att vila och bara göra ingenting. När mörkret fallit över oss så gjorde vi samma övning igen med hjälp av ljuspistoler vilket alltså innebar ett väldigt begränsat synfällt. När det blivit tillräckligt sent så fick vi en ektion i Ensamma Vargen (och även en snabbgenomgång i Gråtande Grisen). Det innebär att man sover i ett enmannatält som man helt enkelt bara spänner upp mot ett träd och tätar springorna så gott man kan. Var faktiskt ganska mysigt, dock inte för dom som valde att lägga sig tidigt istället för dom som var nogrannare med tätningen.
Morgonen så. Vi vandrar en liten bit och gör sen om gårdagens övning i en annan teräng och kastade även rökhandgranater. Vi fyra tiden var vi klara och fick orden att vänta på vidare direktiv från befälen. Rycktena började gå om vad som var på väg att hända. Jag var inställd på ytterligare en natt i skogen, men löjtnanten hade tidligen sagt att vi skulle få sova på logementet, men det skulle bli väldigt sent. Vissa trodde att vi skulle bli förda till en plats och sen få hitta hem på egen hand. Efter en stund kom kaptenen i en lång buss och vi blev tillsagda att vi skulle ta oss till en plats ca 4 km därifrån. När vi kom dit så var de flesta ganska slitna, speciellt med tanke på att vi inte ätit sen strax före tolv (frystorkade frukostflingor), och att vi bar på 20 kilo packning. Våran uppgift på platsen var att resa en 16 meter hög mast. Låter kanske enklt men utan ljus och mat i mörker så tog det en bra stund innan vi blev klara.
Därefter bar det vidare och en dryg timme senare hade vi vandrat genom diverse våtmarker och kom då fram till några av plutonskamraterna som låg och sov på sina packningar i den blåsiga och kalla vårkvällen. Efter en stund kom kapenen körandes i sin buss och parkerade framför oss och så följande ord:
"I bussen är det varmt och skönt. Här ute är det kallt. Bussen har två dörrar. Den ena kan man gå in genom. Den andra kommer man inte in genom. Framför varje dörr står det en person. En av dom ljuger alltid. Den andra talar alltid sanning. Ni får ställa en fråga till en av personerna och hans svar ska hjälpa er att ta er in i bussen. Vilken fråga ska ni ställa?" Jag kände igen gåtan och trodde att jag skulle komma på det direkt, men så blev det inte. Istället så kom en enan grupp på det och fick gå in och sätta sig i den varma bussen. Resterande plutons medlemmar blev kvar ute i kylan i en och en halv timme till då kaptenen fick nog och skickade i samtliga i bussen. Kommer tyvärr inte ihåg svaret nu, men det var nått i stil med Vilken dörr skulle den andra säga är rätt?)
Vi fick nu åkat tillbaka till regementet och det var nästan så att det föll en tår från samtligas kinder när vi passerade in genom vakten. Vi var bara så hungriga och trötta på allt. Men lagen om att allt ska jävlas spelade in ännu en gång. Kaptenen körde ett varv inne på regementet och sen så körde han ut igen (en ganska rolig grej så här i efterhend) och släpte av oss långt ute i skogen. Jaja sa ja nu kommer vi väl att få gå hem härifrån tänkte jag och kollade på klockan: 00.00. Jag blev en aning nerstämd när det visade sig att vi fått en karta med en cirkel på, väldigt långt från regementet, där vi skulle befinna oss 02.30 och innan dess så skulle vi ha plockat tre kontroller.
Nu började det märkas att vi inte fått mat på ett tag då det inte var så trevliga ord som haglade mellan oss, men jag tycker ändå att vi höll en så bra stämning som möjligt. och sen fick vi äntligen åka hem och 03.20 la jag mig, en aning sliten, i sängen på logementet och sov ända till 06.00 då det var dags för frukost och en ny dag...