Sönnta, studenten och jag

 Den senaste tiden har jag lyssnat på väldigt många olika låtar så det finns
ingen som är speciell för just den här månaden. Vinnarlåten i Schlager-EM
borde ju ligga bra till  men jag har faktiskt inte ens hört den än(!)   Det blir
istället den låt som jag lyssnat mest på den här månade och det är
American Pie  av Don McLean.  Tyvärr så känner många till den som en av
Madonnas  hits för några år sedan, men den är alltså skriven av Don
McLeane och jag tror inte att det är någon av mina blogg-besökare som
faktiskt vet vad den handlar om  men varje ord är väl valt sången igenom.
Se, lyssna och njut...

 Då var det åter igen dags för att bevaka klostret, men den här gången ska jag förmodligen bara vara där två nätter och två dagar på hela veckan. Nätterna blir i stort sett sömnlösa och på dagarna är det så varmt så man blir helt genomsvettig bara av att stå där ett par minuter, så jag vet inte riktigt vad som är jobbigast.



 Här om natten fick vi ett larm att det var vild skottlossning på ett ställe en bit bort. Mer än halva kompaniet kallades ut, men det visade sig vara en kille som hade installerat automateld-ljud på sin nya synt och satt och spelade på högsta volym.
Hur tänker den personen egentligen?

 Sitter och lyssnar på Beatles skivan  Rubber Soul  nu på
morgonkvisten. Allt är som vanligt trots nattens händelser, men
man blir väl aldrig klok på Kosovo  hur länge man än är här.

 Jag har gått och fått konstiga utslag på armarna mitt i en tung
träningsperiod och har fått fysförbud till vidare. Det började med
att jag hade ett otäkt sår på vänster arm, men jag tänkte inte så
mycket på det förrän det började dyka upp likadana sår på fler
ställen på armar och händer. Jag gick och kollade upp det men
det verkar inte vara någon större fara.  Det är nog bara något
tillfälligt och inget att oroa sig föver. Kanske en infektion, men inte
värre än så. Det skulle ju kunna vara nån helt ny sjukdom som
det inte finns något bot för. Jag håller kanske på att ruttna innifrån,
eller kanske jag har fått värsta graden av hudcanser, Aids, ALS,
malaria eller spetälska!

 Min plutonchef brukar alltid ta med sig två ägg till det rummet
där jag håller till var annan vecka, men brukar bara äta ett av
dom och ge den andra till mig. Idag så hade jag inte pratat med
honom och tog för givet att det var mitt ägg som låg där alldeles
ensamt i kylen så jag glufsade i mig det.
Några timmar senare så ropar gruppchefen upp mig på radion
och frågade varför jag ätit upp kaptenens ägg.   Jag sa som det
var och det framgick ganska tydligt att kaptenen var lite sur, så
jag tänkte kompensera det med att gå förbi matsalen och be om
ett ägg som jag kunde ge honom. Innan jag gav honom det så
ritade jag ett hjärta med en glad gubbe i och tänkte att nu kommer
jag att hamna på plus igen.
Han blev faktiskt gladare än jag trodde, tills dess han skulle hugga
in på det då det visade sig att ägget inte var kokt. Jag kunde inte
hålla mig för skratt och som tur var inte han heller.

 Hade det varit med flit så hade det varit ganska taskigt, men nu
blev jag lika chockad som han, även om jag inte fick kletig äggvita
blandad med minst lika kletig äggula i handen, så det var helt
enkelt bara hysteriskt kul.

 Igår så ledde jag ett tyskt kompani på en rundtur i vårat
patrullområde. Vi åkte runt omkring i bergen och berättade om
vilka problem och hot som fanns vid ett gäng platser. Det var
ganska kul och det tog nästan hela dagen.
Men anledningen till det här blogginlägget är faktiskt det som
hände innan vi åkte  då postis kom med postsäcken och alla
kastade sig över den för att se om man fått någon post och det
visade sig att alla hade fått ett varsitt likadant brev, utan
avsändare. Alla började öppna och rykterna spred sig att det var
en bekantskap från mitt första år i det militära. Jag kallar
personen för person  X. Alla slet upp sina paket och tog up olika
sorters godis. Jag tvekade lite och sa sen högt:
"Men person  X  borde väl veta att jag inte äter godis!"
Jag öppnar paketet och tar fram en påsen  viktväktarnas
kallorisnåla karameller med mintsmak.

Snacka om att gå i en riktig Björnfälla;)

 Senast jag drack alkohol var den 5:e aprill och nu är det den
17 maj. Det blir, om jag har räknat rätt, 42 nyktra dagar i streck!
Tror inte att jag varit nykter så länge förrut  men det kommer bli
ett gäng dagar till innan jag får avnjuta nästa goding...

 Idag är det serbiskt parlamentsval som delvis hålls i Kosovo
trots albanernas protester. Hotbilden har ökat och däremed
också beredskapsgraden. Vi har haft en genomgående
ordergivning om läget och när jag gick och la mig igår så kände
jag för första gången sen vi kom hit en känsla av oro.

Hoppas allt går bra...

Min kapten påminde mig om att jag kunde kvittera ut ett par
speciella solglasögon, vilket jag också gjorde. Mindre än en
timme senare så gick mina andra solglasögon sönder.
Eftersom det turliga hände först så blir det otur i turen istället
för tur i oturen...          Smart va;)


                                            Jag passar på att sola lite utanför min barrack

Trött gruppchef:   Sönnert, kan du kolla det andra batteriet på bilen också?
Sönnert:                Javisst.

Efter många bortskruvade skruvar och undan pillade sladdar:

Trött gruppchef:    Jag kanske ska slå av strömmen förresten?
Sönnert, underst i en hög med x antal kablar och sladdar:    Ja det vore snällt.
Trött gruppchef:   Okey, vänta lite då så ska jag göra det.
Sönnert:                Ja jag går ingenstans...

 Den här månaden blir det Alice Coopers mästerverk  Poison
som vi spelade konstant hela veckan när vi var uppe i bergen
och jag har verkligen inte tröttnat på den.