Sönnta, studenten och jag

 Javisst! Jag känner mig faktiskt helnöjd,  som Henke skulle ha
sagt,  med min leave. Jag har hunnit med att överraska de flesta
av mina vänner, varit tre dagar på festival, åkt kundvagn genom
Borlänge, rakat av mig skägget, tagit del av och bidragit med roliga
citiat, ätit på thai, besökt en strutsfarm och varit mycket med mina
kompisar. Med andra ord så har jag haft det riktigt skoj.  Det enda
som jag inte gjorde som jag hade tänkt göra var att bada, men jag
kände faktiskt aldrig riktgt för det så det gör inte så mycket.

                                      Uppklädda inför The Hives


                                            Paus i vedhuggandet


                                         Rolig bild från sista förfesten

 Jajamen! Då var jag hemma i Borlänge igen. Kom till stationen runt
halv sju på Tisdagkväll och blir hemma tills Tisdag morgon,  så nu
är det Peace & Love som gäller.  Bara päronen och mina syskon
visste om att jag skulle komma hem så gårdagen ägnade jag åt att
överraska lite kompisar och dom bliv verkligen överraskade.  Tänkte
besöka några till idag om jag hinner.
Det är verkligen jätte skönt att vara hemma och kunna göra precis
som jag själv vill. Grönt gräs och löv på träden är något som jag
verkligen saknat.

 Ikväll blir det mitt sista gympass på ungefär en vecka.
Blir nog bra med lite vila. Ska köra några konditionspass
men inte allt för hårt har jag tänkt. 
Det har hänt lite grejer. På dagen igår så fick vi ett larm
om att det fanns avsiktligt ditsatta sprängämnen på en bil
och på kvällen så var det skottlossning några hundra
meter från campen och nu idag så exploderade det en
pepparspray injector rakt i ansiktet på en tysk soldat. 
Hoppas att det gick bra med honom för pepparspray är
inte det trevligate att få i ansiktet...

 Jag hade inte fått post på bra länge tills igår.  Då damp det ner ett ovanligt tjockt
brev signerat en ovanligt omtyckt flicka. I brevet låg,  förutom femton kort,  en hel drös
med hälsningar och sånt från vänner och kompisar där hemifrån.
Jag kan nog inte riktigt beskriva hur glad jag blev,  det händer annars inte mycket som
man blir exhalterad  (jag vet egentligen inte riktigt vad de ordet betyder men det känns
som att det passar bra här )  av här nere förutom då en operation eller dylikt genomförts
utan allvarligare incidenter.
Som vanligt så var det dom på posten som blev utsedda till syndabockar för att jag inte
fått post på så länge, men det visade sig att postsäckarna hade blivit kvar i Wien igen
av någon anledning så det var inte deras fel den här gången heller.

 Här är en bild på mig, ståendes i min säng, brevid väggen där jag satt upp alla brev,
förutom en räkning från Nordéa och den tänker jag inte sätta upp heller,  som jag fått
sen jag kom hit.  Den väggen är nu full och det är dags att börja på nästa:)



 Och här är en bild på min rumskompis som tog bilden på mig. Bor man trångt,
containern är 2 x 6,5 m tror jag,  så får man ta till vara på alla utrymmen som finns.
Och så bjuder jag på en gratistitt i mitt skåp.

 Det blev som jag förutspådde. Sverige skulle vinna eller spela
oavgjort mot Grekland, förlora eller få oavgjort mot Spanien och
vara chanslösa mot Ryssland. Jag kunde dock aldrig tänka mig
att vi skulle spela så dåligt som vi gjorde mot Ryssarna. Jag kan
inte minnas att jag sett Sverige spela en sämre landskamp.
Det kanske är dags för något nytt i den svenska startelvan.
Kanske det där nya heter  Sebastian Larsson.

 I Torsdags så blev jag ledig en hel dag för första gången sen
den 8:e aprill och då passade min grupp på att åka ner till
Skopje. Det var en obeskrivlig känsla att få ta på sig civila kläder
och bara glida omkring på stan och ta det lungt.





Fler bilder ligger på Facebook...

 Har precis läst ut Johnny Cashs självbiografi och den var bra.
Jag tycker dock att den var lite ovanligt svårt formulerad så även
om det var interssant läsning så hade jag ibland svårt att hänga
med.

En sak som jag reagerade på   (nej två förresten  men det andra
var bara att han påstod att Hank Williams lämnade sin fru och
barn ensamma efter sin död när hans fru i själva verket hade
lämnat honom ett år tidigare och att det formodligen var det som
orsakade hans död,  men inte ens Johhny Cash kan ju hålla koll
på allt)   var hur han beskrev Elvis  och jag brukar inte fastna för
hur folk beskrivit honom, men det här känns väldigt rätt:


"Det finns ingen som Elvis. Det har aldrig funnits någon som han."


Han är heller inte blyg att prata om sitt drogberoende. Måste vara
svårt att vara helt ärlig mot sig själv när man skriver en självbiografi,
men jag är beredd att tro på allt som står i den,  nästan i alla fall...

 Har precis läst klar  Sieg Larssons  trilogi som jag påbörjade för
lite drygt sex veckor sen. Jag brukar inte läsa böcker men hade
blivit tipsad att dessa böcker skulle vara väldigt bra och jag kan
med facit i hand bara hålla med.    Den första boken,  Män som
hatar kvinnor,  var den bästa av de tre, men de sista hundra
sidorna av den tredje boken var också oerhört spännande.

 Detta är förmodligen en liten vändpunkt då jag troligtvis kommer
att läsa fler böcker framöver och jag tror att jag kommer att ge mig
på de vällästa böcker som Dan Brown skrivit  tids nog men jag tror
inte att jag kommer fastan för romaner utan snarare av den typ
som en av huvudperonerna i triliogin gillar.
Framtiden får ge svaret...