Sönnta, studenten och jag

20:34 Fredag kväll  Hemma i Borlänge
Har ganska nyss kommit hem efter den jobbigaste övningen hittills i lumpen,  Operation Stockholm.
Detta har hela 6:e kompaniet vid Hans Majestät Konungens eget Livgarde gjort:

Onsdagmorgon blev det väckning 06.00 för löptur i den mytomspunna Igelbäcken som består av i genomsnitt ungefär midjedjupt  dyngvatten  med diverse tunnlar under vägar och liknande som vi   naturligtvis   skulle krypa igenom.   Efter det så försökte vi slå svenskt rekord i kompanitvättning, vilket innebär att samtliga 170 man skulle duscha på så kort tid som möjligt, men vi slog inte rekordet,   den här gången...
Vi bussades så ut till Karlberg där vi blev kvar ett tag och utförde diverse fysiskt krävande aktiviteter från hinderbana och 2000 m löpning i full stridsutrustning  som  armhävningar och att resa en högantenn.   Sen fick vi äta den enda gröna påsen under dessa 36 timmar och den var verkligen som sänd fån ovan.   Vi åkte sen vidare till Riddarholmen där vi gick ner i tunnelsystemet och vandrade i kolmörker ända till Kaknästornet. När vi kom dit så sa löjtnanten:  Det här gick ju snabbare än beräknat så nu kan vi marchera lite till. En dryg halvmil senare och med en aningen mer sliten kropp så fick vi tre timmar på oss att sova innan det blev dags för att vandra vidare.   Nu gick vi till Slussen där vi repelerade ner för en 30 m hög bergvägg för att sedan gå runt  hela  Södermalm och det blev droppen för ett par stycken som svimmade ett par gånger om  och vissa fick föras med ambulans till sjukhus.
 Men sen var det över och efter en liten ceremoni på Borggården så fick vi åka hem till Livgardet igen och det var nog den skönaste bussresan någonsin.     hittills...

 Det slog mig igår att det bara är två veckor kvar tills jag inleder mitt tredie decenium.   Är det något speciellt med att bli 20?  Man för handla på systemet,  men ärligt talat så är det ju inte så svårt att få tag på rusningsdrycker i dagsläget oavsett ålder.
Jag funderar om man kanske ska slå till och ha en liten fest med nära och kära.  Vore ingen dum idé, men jag är lite lat för att höra av mig till alla  men ni som troget följer min blogg kan vara säkra på en vip-plats och kan väl hjälpa mig med att sprida ryktena.  Blir förmodligen lördag den 8:e,  men platsen är inte spikad ännu.
Det visar sig väl...

 För några dagar sen så var det 30 år sedan Elvis dog.  Jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg då, men jag kännde inte att det behövdes.  Jag vet att jag aldrig kan beskriva vad jag känner för honom och att ingen heller kan förstå hur det är.   

Många har fått en felaktig bild av honom som en tjock gubbe som knarkade ihjäl sig, när han i själva verket hade svart bälte i karate och aldrig tog andra piller än det som han fick utskrivet av sin läkare.   Han var heller inte speciellt tjock, men pressen på honom gjorde att han kände sig tvungen att banta,  kanske som dagens tonårstjejer,   och när han hittades död, liggandes i fosterställning med en bibel tryckt mot bröstet, så hade han flera olika sorters bantningspiller och andra smärtstillande medel i kroppen.

Jag är också rädd för att Elvis mer har blivit ett begrepp än en person. Jag tror att folk har svårt att förstå att han också är en människa precis som du och jag med kännslor och problem.  En kompis sat till mig för några dagar "Du vet väl att det snart är 30 år sen Elvis dog? Det måste vi fira"  Jag skulle aldrig tänka så. Jag kan inte göra annat än att bara sörja hans bortgång

Igår ställde jag upp för mitt IK Segro  som saknade folk  och deltog i bortamatchen mot Våmhus.
Eldledaren från Hans Majestät Konungens eget Livgarde tvekade inte en sekund när han fick höra att klubben  som han tillhört sen ungefär samtidigt som han lärde sig gå  behövde extra trygghet i backlinjen.
Det var underbart att klä sig i kortbyxor och få känna sig som  en ny kläckt kalv  som för första gången får ge sig ut på grönbete och bara springa av sig i skenet av en strålande sol.

Ännu en vecka i kungens tjänst.   Den här veckan har faktiskt varit riktigt underhållande med mycket som hänt.

 I måndags hade vi  NBC-tjänst,  vilket innebär att lära sig skydda sig mot biologiska medel, gaser m.m. Det gjorde vi genom att ta på oss skyddsmasken och  C-vätskestället   som består av två plastpåsar.   En för underkroppen och en för överkroppen  och står man still med den påtagen så svettas man, men vi skulle naturligt vis ut i den stekande solen och lösa en massa uppgifter.  Jag har aldrig svettats så mycket i  hela mitt liv.  Avslutningsvis så klädde vi av oss nakna så när som på skyddsmasken och smorde in oss i mjöl,  skulle symbolisera saneringsmedel,  för att sedan doppa oss i en intilliggande sjö. Gissa om man kännde sig som en ogräddad bulle...

Resten av veckan har varit mycket strid och det gick väldigt bra förutom vid ett handgranatkast då jag glömde den ena säkringen vilket ledde till att löjtnanten fick krypa fram till granaten och detonera den manuellt.  Inte poppulärt.

Igårkväll var jag hoss en kär vän som jag träffat alldeles för sällan den senaste tiden men vi hade väldigt trevligt.

En vit Lördag  är bra att ha ibland,  speciellt  om man vet med sig att det blev lite för mycket förra helgen...
Men jag har inte haft tråkigt för det:

När jag kom hem på Fredagskvällen så var jag lagom sliten så jag glodde lite på TV innan jag gick och la mig.

På Lördagen så växlade jag lite mellan TV-tittande och datorsittande innan jag besökte ett gäng väldigt goda vänner och vi spelade vollyboll och åkte och badade och hade väldigt trevligt tillsammans.






På kvällen var det så dags för den årliga kräftskivan med familjen Hagström här hemma i byn, men tyvärr så tog batterierna slut i kameran så jag kan inte visa några bilder därifrån,  men jag kan lova er att vi hade riktigt kul.

Jag har inte skrivit ett inlägg på länge nu.  Det har helt enkelt inte blivit av.
I lumpen så är tillgången på datorer näst intill obefintlig,  och jag skojjar inte,  och förra helgen tillbringade jag med många goda vänner i en stuga som till och med saknar telefon men kul var det
   kräftor  mums...




Jag har ett problem också.  Jag gör mycket varje dag,   men jag har ändå svårt att skriva om det.  Sen senaste inlägget så skulle jag kunna göra minst tio inlägg om allt jag har pysslat med sen dess    men nu när jag ska summera allt så har jag inget att skriva.

Häromdagen,  är det ett ord förresten,   när vi kom tillbaka från högvakten så gav vi oss ut och övade spaning resten av dagen och halva natten. När man övar spaning så är det väldigt viktigt att ha ljud- och ljuspiciplin och man får absolut inte visstas på vägar och öppna ytor,   så ni kan ju gissa hur roligt det var.




...och vädret gjorde ju inte saken roligare



Spiros, killen till vänster, svettade bort all kammofärg.   syns inte ens att han använt nått


Nej nu ska jag ta itu med den här dagen och förhoppningsvis blir det tätare mellan inläggen i fortsättningen