Sönnta, studenten och jag

 Efter en mindre lyckad avslutning på lördagen så blev det dags att dra sig mot Livgardet.   Det var ju högvaktvecka på G och alla var såklart förväntansfulle över var man skulle bli plaserad.  Jag och mina tappra gruppmedlemmar hamnade i patrullen som är bland det skönaste man kan vara,  men ack.   Dåligt med sömn för mig och inte minst för min patrullchef resulterade i att vi fick lite problem med att lösa våra uppgifter.   Lung.  Kungen lever fortfarande. Däremot så var jag lite orolig om man själv skulle överleva bland alla tokiga japaner.    En japanska var i följe med två till och som kunde svenska frågade om det gick bra om det tog kort på mig.    Då jag gillar att vara med på kort, till skillnad från en god vän...,   så svarade jag  ja.  Tjugo sekunder senare så flockades dom kring mig och fler kom springande från alla håll och var som tokiga när dom såg att det fick ta kort på vakterna.  En kille hade till och med med sig en  enorm  videokamera som han tryckte upp i ansiktet på mig medan han skrek en massa grejer på japanska.  Jag trodde aldrig att de skulle ge sig, men tillslut lyckades jag hitta en lucka i vimlet och kunde fly. 

 Nu ska man i alla fall få dra sig hem till det sköna Dalarna och ladda upp inför nästa veckas stenhårda stadsskytte test. och veckan där efter ytterligare en veckas högvakt.   Åtrestår att se om det är lika mycket östasiater där då också...