Sönnta, studenten och jag

 Ibland så får man den där känslan av att man är ganska dum.   Det inträffade två gånger idag  med ganska kort mellanrum.  Två händelser som helt frånskiljt från varandra fick mig att känna mig nästan lite värdelös.
Det första som inträfade fick mig först att känna mig lurad  av mig själv.   Jag hade helt omedvetet lurat mig själv och byggt upp en påhittad verklighet som inte stämde.
Det andra kan jag väl mer eller mindre skratta bort men jag han ändå få den där obehagliga känslan som jag så väl klarar mig utan.

 Inget mer sånt, tack!