Utan mat blir du förbannad, utan vatten blir du knäpp!
Återhämtningen av den gågna veckan har börjat. Dagens schema är fullspeckat. Det återstår 13 timmar och 25 minuter av dwet här dygnet och jag ska vila varje sekund, men innerst inne så vet jag ju hur det kommer att bli med den saken.
Den gågna veckan ja. För min del så började den 09.00 i Onsdags och slutade 15.42 i Fredags. Med andra ord en av de kortaste veckorna sen inryckningen för drygt två månader sen, men jag kan nästan svära på att kaptenen tryckte in samtliga veckans timmar däremellan.
Det började med att vi fick åka buss(!) till en plats ute i skogen där vi hela dagen övade stridspars framryckning med AK5:a och pansarskott. En riktigt soft övning med mycket dötid då man passade på att vila och bara göra ingenting. När mörkret fallit över oss så gjorde vi samma övning igen med hjälp av ljuspistoler vilket alltså innebar ett väldigt begränsat synfällt. När det blivit tillräckligt sent så fick vi en ektion i Ensamma Vargen (och även en snabbgenomgång i Gråtande Grisen). Det innebär att man sover i ett enmannatält som man helt enkelt bara spänner upp mot ett träd och tätar springorna så gott man kan. Var faktiskt ganska mysigt, dock inte för dom som valde att lägga sig tidigt istället för dom som var nogrannare med tätningen.
Morgonen så. Vi vandrar en liten bit och gör sen om gårdagens övning i en annan teräng och kastade även rökhandgranater. Vi fyra tiden var vi klara och fick orden att vänta på vidare direktiv från befälen. Rycktena började gå om vad som var på väg att hända. Jag var inställd på ytterligare en natt i skogen, men löjtnanten hade tidligen sagt att vi skulle få sova på logementet, men det skulle bli väldigt sent. Vissa trodde att vi skulle bli förda till en plats och sen få hitta hem på egen hand. Efter en stund kom kaptenen i en lång buss och vi blev tillsagda att vi skulle ta oss till en plats ca 4 km därifrån. När vi kom dit så var de flesta ganska slitna, speciellt med tanke på att vi inte ätit sen strax före tolv (frystorkade frukostflingor), och att vi bar på 20 kilo packning. Våran uppgift på platsen var att resa en 16 meter hög mast. Låter kanske enklt men utan ljus och mat i mörker så tog det en bra stund innan vi blev klara.
Därefter bar det vidare och en dryg timme senare hade vi vandrat genom diverse våtmarker och kom då fram till några av plutonskamraterna som låg och sov på sina packningar i den blåsiga och kalla vårkvällen. Efter en stund kom kapenen körandes i sin buss och parkerade framför oss och så följande ord:
"I bussen är det varmt och skönt. Här ute är det kallt. Bussen har två dörrar. Den ena kan man gå in genom. Den andra kommer man inte in genom. Framför varje dörr står det en person. En av dom ljuger alltid. Den andra talar alltid sanning. Ni får ställa en fråga till en av personerna och hans svar ska hjälpa er att ta er in i bussen. Vilken fråga ska ni ställa?" Jag kände igen gåtan och trodde att jag skulle komma på det direkt, men så blev det inte. Istället så kom en enan grupp på det och fick gå in och sätta sig i den varma bussen. Resterande plutons medlemmar blev kvar ute i kylan i en och en halv timme till då kaptenen fick nog och skickade i samtliga i bussen. Kommer tyvärr inte ihåg svaret nu, men det var nått i stil med Vilken dörr skulle den andra säga är rätt?)
Vi fick nu åkat tillbaka till regementet och det var nästan så att det föll en tår från samtligas kinder när vi passerade in genom vakten. Vi var bara så hungriga och trötta på allt. Men lagen om att allt ska jävlas spelade in ännu en gång. Kaptenen körde ett varv inne på regementet och sen så körde han ut igen (en ganska rolig grej så här i efterhend) och släpte av oss långt ute i skogen. Jaja sa ja nu kommer vi väl att få gå hem härifrån tänkte jag och kollade på klockan: 00.00. Jag blev en aning nerstämd när det visade sig att vi fått en karta med en cirkel på, väldigt långt från regementet, där vi skulle befinna oss 02.30 och innan dess så skulle vi ha plockat tre kontroller.
Nu började det märkas att vi inte fått mat på ett tag då det inte var så trevliga ord som haglade mellan oss, men jag tycker ändå att vi höll en så bra stämning som möjligt. och sen fick vi äntligen åka hem och 03.20 la jag mig, en aning sliten, i sängen på logementet och sov ända till 06.00 då det var dags för frukost och en ny dag...
Den gågna veckan ja. För min del så började den 09.00 i Onsdags och slutade 15.42 i Fredags. Med andra ord en av de kortaste veckorna sen inryckningen för drygt två månader sen, men jag kan nästan svära på att kaptenen tryckte in samtliga veckans timmar däremellan.
Det började med att vi fick åka buss(!) till en plats ute i skogen där vi hela dagen övade stridspars framryckning med AK5:a och pansarskott. En riktigt soft övning med mycket dötid då man passade på att vila och bara göra ingenting. När mörkret fallit över oss så gjorde vi samma övning igen med hjälp av ljuspistoler vilket alltså innebar ett väldigt begränsat synfällt. När det blivit tillräckligt sent så fick vi en ektion i Ensamma Vargen (och även en snabbgenomgång i Gråtande Grisen). Det innebär att man sover i ett enmannatält som man helt enkelt bara spänner upp mot ett träd och tätar springorna så gott man kan. Var faktiskt ganska mysigt, dock inte för dom som valde att lägga sig tidigt istället för dom som var nogrannare med tätningen.
Morgonen så. Vi vandrar en liten bit och gör sen om gårdagens övning i en annan teräng och kastade även rökhandgranater. Vi fyra tiden var vi klara och fick orden att vänta på vidare direktiv från befälen. Rycktena började gå om vad som var på väg att hända. Jag var inställd på ytterligare en natt i skogen, men löjtnanten hade tidligen sagt att vi skulle få sova på logementet, men det skulle bli väldigt sent. Vissa trodde att vi skulle bli förda till en plats och sen få hitta hem på egen hand. Efter en stund kom kaptenen i en lång buss och vi blev tillsagda att vi skulle ta oss till en plats ca 4 km därifrån. När vi kom dit så var de flesta ganska slitna, speciellt med tanke på att vi inte ätit sen strax före tolv (frystorkade frukostflingor), och att vi bar på 20 kilo packning. Våran uppgift på platsen var att resa en 16 meter hög mast. Låter kanske enklt men utan ljus och mat i mörker så tog det en bra stund innan vi blev klara.
Därefter bar det vidare och en dryg timme senare hade vi vandrat genom diverse våtmarker och kom då fram till några av plutonskamraterna som låg och sov på sina packningar i den blåsiga och kalla vårkvällen. Efter en stund kom kapenen körandes i sin buss och parkerade framför oss och så följande ord:
"I bussen är det varmt och skönt. Här ute är det kallt. Bussen har två dörrar. Den ena kan man gå in genom. Den andra kommer man inte in genom. Framför varje dörr står det en person. En av dom ljuger alltid. Den andra talar alltid sanning. Ni får ställa en fråga till en av personerna och hans svar ska hjälpa er att ta er in i bussen. Vilken fråga ska ni ställa?" Jag kände igen gåtan och trodde att jag skulle komma på det direkt, men så blev det inte. Istället så kom en enan grupp på det och fick gå in och sätta sig i den varma bussen. Resterande plutons medlemmar blev kvar ute i kylan i en och en halv timme till då kaptenen fick nog och skickade i samtliga i bussen. Kommer tyvärr inte ihåg svaret nu, men det var nått i stil med Vilken dörr skulle den andra säga är rätt?)
Vi fick nu åkat tillbaka till regementet och det var nästan så att det föll en tår från samtligas kinder när vi passerade in genom vakten. Vi var bara så hungriga och trötta på allt. Men lagen om att allt ska jävlas spelade in ännu en gång. Kaptenen körde ett varv inne på regementet och sen så körde han ut igen (en ganska rolig grej så här i efterhend) och släpte av oss långt ute i skogen. Jaja sa ja nu kommer vi väl att få gå hem härifrån tänkte jag och kollade på klockan: 00.00. Jag blev en aning nerstämd när det visade sig att vi fått en karta med en cirkel på, väldigt långt från regementet, där vi skulle befinna oss 02.30 och innan dess så skulle vi ha plockat tre kontroller.
Nu började det märkas att vi inte fått mat på ett tag då det inte var så trevliga ord som haglade mellan oss, men jag tycker ändå att vi höll en så bra stämning som möjligt. och sen fick vi äntligen åka hem och 03.20 la jag mig, en aning sliten, i sängen på logementet och sov ända till 06.00 då det var dags för frukost och en ny dag...
Kommentarer
Postat av: Brit-Leif
Men vilda matilda vilka aventyr de drar ut er pa! Stackars liten, onskar nastan att jag hade varit dar sa jag hade "hosthost" kunnat baka lite kanelbullar at dig! ;o) hade val smakat lite gott?! Jonte ringde mig forresten igar, var SA SKOJ att fa prata med honom. Inte hallat ngn kontakt med honom sedan det att han akte... Ryktades aven om att tva stycke darlakarlar aventyrar sig nedat emot huvudstaden inom en snartid. Ojojoj, mkt skoj kommer nog att kunna utlovas! Ta hand om dig favorit! // allas eran lilla Brit-Leif
Trackback