Sönnta, studenten och jag

 Jag har fått mottagit viss kritik för hur jag stavar och böjer olika ord här på min alldeles egen blogg.  Jag har tänkt ta itu med det.    När jag gick in skola så valde jag att läsa något som man kan ha nytta av att veta i framtiden istället för att läsa om tex. vad medelsnittlönen i diverse U-land var vid olika tidpunkter.  Detta ledde i sin tur till att mina svenska lektioner (ja min journalistjävel till brorsa, jag vet att det heter svensklärare) blev ganska lätträknade.  Men en av de saker som jag lärde mig medan jag förspillde min ack så dyrbara tid med med att sitta i ett språkklassrum var att så länge som man gör sig förstådd så varken skriver man eller säger fel, man utvecklar bara språket.
 Men nu medan jag skriver så kommer jag och tänka på en sak: Vad händer om jag skriver nått som bara ett fåtal personer kan förstå? Bara en annan utöver mig på hela jorden vet vad uttrycket  medan sälarna var vakna  innebär.

 Måste ta en paus i skrivandet  för nu spelas A Boy Named Sue på vinyl...







...tillbaka till verkligheten.        Utvecklar jag verkligen språket då eller bildar jag ett nytt? Växer det i toppen av trädet eller är det en ny gren som kvistar ut sig?  Spelar väl förresten ingen roll hur jag vrider och vänder det. Journalistjäveln kommer väl med ett helt uppslagsverk med regler om vad som gäller...

 Till sist vill jag bara tillägga att jag var över en timme i god tid innan tåget gick hemmåt idag.