Sönnta, studenten och jag

 När man är i fält så verkar det inte finnas några gränser för hur
långsamt tiden kan gå  men så rätt som det är så är den över och
man tycker alltid så här i efterhand att  det där var ju inte så farligt.

Första natten läckte tältet och efter som jag sov i en liten grop så
blev det inte mycket söm för min del  och sovsäcken gick inte att
använda under resten av övningen.   Men, men  man är ju viking
så lite kyla får man ju tåla.