Sönnta, studenten och jag

 Min plutonchef brukar alltid ta med sig två ägg till det rummet
där jag håller till var annan vecka, men brukar bara äta ett av
dom och ge den andra till mig. Idag så hade jag inte pratat med
honom och tog för givet att det var mitt ägg som låg där alldeles
ensamt i kylen så jag glufsade i mig det.
Några timmar senare så ropar gruppchefen upp mig på radion
och frågade varför jag ätit upp kaptenens ägg.   Jag sa som det
var och det framgick ganska tydligt att kaptenen var lite sur, så
jag tänkte kompensera det med att gå förbi matsalen och be om
ett ägg som jag kunde ge honom. Innan jag gav honom det så
ritade jag ett hjärta med en glad gubbe i och tänkte att nu kommer
jag att hamna på plus igen.
Han blev faktiskt gladare än jag trodde, tills dess han skulle hugga
in på det då det visade sig att ägget inte var kokt. Jag kunde inte
hålla mig för skratt och som tur var inte han heller.

 Hade det varit med flit så hade det varit ganska taskigt, men nu
blev jag lika chockad som han, även om jag inte fick kletig äggvita
blandad med minst lika kletig äggula i handen, så det var helt
enkelt bara hysteriskt kul.