Sönnta, studenten och jag

 Det blev en ganska hård helg. Det började med att jag tog tåget till
Stockholm på Fredagmorgon där jag och två till småkrökade lite innan
vi åkte till Norrköping och festade. Det blev en ganska seg bussresa
tillbaka till Stockholm och inte många timmar senare var det dags att
kliva upp för en fika med några nära kompisar. Det var trevligt men jag
kände mig ganska slut.
Så var det dags för Bandit-kryssning. Alla utom fyra ur Kosovoplutonen
var med och det var naturligtvis som uppgjort för att det skulle spåra,
men det tycker jag inte att det gjorde. Jag försökte ta det lugnt och var
alldeles lagom berusad. Jag var dock tillräckligt nykter för att konstatera
att Bandit-kryssningar inte är något för mig. Inte min musik och inte min
typ av människor som var med, även om det fanns en och annan som
det var värt att växla några ord med.  Tre av oss var dock som försvunna
under hela resan och återfanns inte förrän när det bara var ett par
timmar kvar till landstigning och alla tre hade, enligt dom själva, gått tre
helt olika öden tillmötes  och det värsta är att jag tror att de talar sanning
allihop.