Sönnta, studenten och jag

 För att få timmarna att gå lite fortare på jobbet så har vi de senaste
dagarna börja kalla varandra för olika namn över radion. Vi bestämmer
ett tema på kvällen innan eller på morgonen och sen så hittar man på
ett namn efter det temat. Jag har hittils varit  Obelix, Pippi Långstrump
och Obi-Wan Kanobi  och imorn tror jag det är Bamsetema.
Det är alltid kul att skoja till tillvaron lite grann  fast just nu så har jag
inte så svårt för att hålla mig glad i alla fall.

 Om jag ska vara ärlig så har jag näst intill slutat att kolla på hur det
går när folk sätter sig i liften. Klarar man inte av att sätta sig i en stol
så kan man lika gärna slå sig lite grann. Nej istället så lägger jag all
min energi på att skälla ut odågorna som försöker tjuvåka igenom
knatteporten  och det är inte en om dagen utan snarare runt 50 stycken
som man får säga till. Idag grävde jag ner den så att till och med de
riktiga knattarna fick huka sig för att komma under. Lik förbannat så
åkte den första ungen där. Från och med nästa vecka så kommer jag
att ta till med våld eftrsom att skrika allt vad jag orkar blir jobbigt efter ett
par timmar. Planen är att jag utan förvarning kommer att stampa av
ligisterna skidorna och sen slänga dom,  skidorna alltså,  över staketet
så att de måste krongla en massa och därefter så skäller jag ut dom
från nära håll  och gör dom minsta motstånd så kommer jag att ta
liftkortet för dom.
Det är dags att ta till med hårdhandskarna.
Kriget mot knatteportsligisterna har bara börjat!

 Här om dagen på gymmet så var jag med om en minnesvärd sak. Jag brukar
alltid ställa min vattenflaska på samma ställe för att då vet jag vart jag har den
och inte riskerar att tappa bort den  och på sistone så har jag också satt
nyckeln till skåpet runt flaskan för att gummisnodden är för liten för att få plats
runt foten.  Men så stod den inte där när jag skulle ha den och jag funderade
om jag hade ställt den nån annanstans eller om någon tagit fel för det är fler
som har liknande vattenflaskor. Efter en stunds letande så gick jag ut till
skåpet som står vidöppet och en kille bläddrar i min plånbok!
Vad fan håller du på med?  frågar jag varpå killen blir ställd och hostar fram att
han hittat min nyckel och nu letar efter ett legg så han kan se vems det är. Jag
knuffar undan honom från skåpet och sliter åt mig plånboken samtidigt som
jag ger honom en ond blick varpå han tar upp min telefon ur sin fick och säger:
Det här kanske är din.
Ja! Det är ju jävligt konstigt att min telefon ligger i din ficka när du  bara  ska
leta efter mitt legg i mitt skåp!  säger jag.
Ja, ehh... det är konstigt.  stammar han fram och går sen tillbaka ut och gymmar
vidarer som om ingenting hade hänt.
Jag sa till dom i receptionen som kollade upp hans namn och höll med mig om
att han såg lite drogad ut. Hans ansikte hängde ganska mycket vid ena kinden
och han var alldeles tom i blicken.
Resten av gympasset var jag så förbannad så jag tror aldrig att jag lyft så tungt
förrut. I alla fall något positivt med det hela.

 Ja igår mådde jag inte så bra. Riktigt bakfull var jag efter Fredagens
ståhej, trots att jag inte tycker att jag drack så mycket. Vet inte riktigt
vad det var. Kanske bastun, kanske för att jag drack ganska fort. Jaja.
Nu vet jag i alla fall att det inte blir festande om jag ska jobba dagen
efter den här säsongen.
Eller som TB sa:
Det är bra att bli riktigt bakfull ibland  för då uppskattar man dom
vanliga dagarna mer.