TV-kändis nästa?
succèprogram "Vem vet mest?". Vem vet? Kanske är det jag
som vet mest när nästa säsong drar igång.
Man får passa på när tillfälle ges
släkten så var det dags för fika och precis som för mig och storebror så pryddes tårtan av ett foto på den
nyblivne studenten som ung. Några snabba tårtbitstag senare så hade jag fixat något som jag jagat länge:
HANS HUVUD PÅ ETT FAT!
VM-kval
vinna med minst tre mål och det blev ju till slut 4-0. Det här blir utan
tvekan en kamp mellan Sverige och Portugal. Ungern är i mina ögon
trots fyra poängs försprång inte med och slåss om biljetterna till
Sydafrika. Trots att det kändes kört efter förlusten mot Danmark så
lever hoppet vidare osh förhoppningsvis så bär det hela vägen.
Heja Sverige!
Änglar och Demoner
Såg på filmatiseringen av Dan Browns succéroman Änglar och Demoner
här om dagen och jag måste erkänna att jag tycker om den. Naturligtvis var
den inte lika bra som boken men det hade jag inte räknat med heller. Jag
visste på förhand att filmen skiljde sig lite från boken och det blev jag
positivt överraskad av. I vanliga fall så vill jag att filmerna ska vara exakt
som böckerna men den här gånge kändes det helt ok med lite avvikelse
och det är främst skillnaden av slutet som jag gillar mest med filmen.
Skönt gymbesked
jag och tänkte på att det skulle vara bra om man hade haft en skivstång där hemma.
Det skulle räcka. Man kan ju använda bildäck som vikter och en bänk kan inte vara så
svårt att fixa. 20 min senare så ser jag att jag har ett missat samtal och när jag ringer
upp så blir jag erbjuden en träningsbänk och skivstång med tillhörande vikter. Precis
vad jag behöver så nu är sommarträningen räddad.
Sista aprill
Ett farväl i gryningen
jag hej då till någon som jag inte kommer se på ett tag. Det gick bättre än jag
trodde och det är ju trots allt inte en evighet tills vi ses igen, äve om det
kanske kommer att kännas så...
Gymhändelse
alltid ställa min vattenflaska på samma ställe för att då vet jag vart jag har den
och inte riskerar att tappa bort den och på sistone så har jag också satt
nyckeln till skåpet runt flaskan för att gummisnodden är för liten för att få plats
runt foten. Men så stod den inte där när jag skulle ha den och jag funderade
om jag hade ställt den nån annanstans eller om någon tagit fel för det är fler
som har liknande vattenflaskor. Efter en stunds letande så gick jag ut till
skåpet som står vidöppet och en kille bläddrar i min plånbok!
Vad fan håller du på med? frågar jag varpå killen blir ställd och hostar fram att
han hittat min nyckel och nu letar efter ett legg så han kan se vems det är. Jag
knuffar undan honom från skåpet och sliter åt mig plånboken samtidigt som
jag ger honom en ond blick varpå han tar upp min telefon ur sin fick och säger:
Det här kanske är din.
Ja! Det är ju jävligt konstigt att min telefon ligger i din ficka när du bara ska
leta efter mitt legg i mitt skåp! säger jag.
Ja, ehh... det är konstigt. stammar han fram och går sen tillbaka ut och gymmar
vidarer som om ingenting hade hänt.
Jag sa till dom i receptionen som kollade upp hans namn och höll med mig om
att han såg lite drogad ut. Hans ansikte hängde ganska mycket vid ena kinden
och han var alldeles tom i blicken.
Resten av gympasset var jag så förbannad så jag tror aldrig att jag lyft så tungt
förrut. I alla fall något positivt med det hela.
Jerringpriset eller Vem-ska-vi-rösta-på-den-här-gångenpriset
Hon har alltså fått folkets pris fyra gånger trots att hon "bara" tagit två OS brons.
Ara Abrahamian har två VM-guld och ett OS silver och förra året belönades hans prestation med ett OS-brons, som dock vägrade att ta emot, och han blev inte ens nominerad till Jerringpriset!!!
Jurryns motivering var att man ville bara nominera de som presterat bra och inte bara skulle få sympatiröster, men det Ara presterade i sommras var i alla fall i mina ögon större än vad många andra Jerringpris vinnare gjort tidigare.
Charlotte Kalla som bekant fick Jerringpriset i år har vunnit Tour de Ski och inget annat. Hon vann Tour de Ski på ett makalöst sätt och hon har visserligen inte haft möjligheten att ta några OS medaljer än men även om Susanna Kallur som var guldfavorit vid OS i somras misslyckades då så har hon i alla fall slagit världsrekord på 60 m häck den gågna säsongen och det är i mina ögon en betydligt större prestation än Kallas Tour de Ski seger. Kallas seger kan på många sätt jämföras med att vinna ett spurtpris i Vasaloppet och sen inte räcka hela vägen till Mora.
Zlatan. Ständigt denne Zlatan gjorde en bättre säsong den här säsongen än den då han fick Jerringpriset tycker jag och han hamnade på en sjunde plats. Det är för mig ett bevis på att många som röstar tänker: "Men han/hon har ju vunnit förut så vi röstar på någon annan istället."
Susanna vann Jerringpriset 2006 i kamp med Tre Kronor som tog OS guld och enligt mig så var deras prestation snäppet värre än Susannas men jag höll ändå på henne. Det är inte prestationen som avgör utan vilken ställning folket har till idrottaren.
Det jag vill ha sagt är att det var helt fel av jurryn att inte nominera Ara till årets Jerringpris och att svenska folket, även jag, borde rösta på den de tycker har gjort bäst ifrån sig under året oavsett hur många utmärkelser de fått tidigare och jag tror att idrottarna skulle uppskatta priset, om möjligt, ännu mer om de verkligen förtjänade priset. Jerringpriset är fortfarande folkets pris och Kalla är naturligtvis den enda rättmätig vinnaren i år eftersom hon fick flest röster men ur prestationssynvinkel så kan jag komma på flera stycken som jag själv hellre hade sett som segrare. Bland annat Ara och Susanna.
Lätt dag på jobbet
och mycket tid till vila. Det blåste faktiskt så mycket så att vi fick stänga av
liften efter bara någon timme så de sista fyra timmarna satt jag nergrävd i
en bok.
Nej det är inte riktigt sant. Jag har funderat väldigt mycket över det som
hände här om dagen. En familj som jag växt upp med i min närhet har det
väldigt svårt just nu. Jag är inte så bra på att skriva om sånt här men kolla
gärna här så förstår ni.
Månadens låt, december -08
blev det inte. Artisten är den samma men jag fick upp ögonen, eller kanske snarare
öronen, för den här låten först i år. Den är nog välbekant för många men kanske inte just
den här verisionen.
Det här är jul ända ut i tåspetsarna!
Ingen mer exercis
Nej det verkar inte bli något högvaktskompani för mig. Jag sökte det för nån månad
sen bara för att hålla så många dörrar som möjligt öppna, men efter att ha gått vidare
från första urvalet så har jag tänkt på det mer och mer. Idag så fick jag dock beskedet
att jag hamnat som reserv och det innebär med all sannolikhet att det inte blir nått av
det hela. Men, men, så illa är det inte eftersom jag som bekant har jobb vid
RommeAlpin minst till sista mars.
Så här såg jag ut när Kinas president var på besök förra året. Det var tider det...
Skiva med hack
en Creedanceskiva idag som mor och far köpt med hem från Thailand
men tyvärr så var den inte riktigt vad jag hade hoppats. Vissa låtar är det inte
ens dom som spelar och skivan var stundtals så hackig så det gick inte att
lyssna på ett par låtar. De bästa låtarna var i alla fall i gott skick så det blir väl
den som kommer att spelas i bilen framöver.
Extreme home makeover
I brist på annat att göra så har jag börjat titta lite på Extreme home
makeover. Det är ett program från Amerika där en utsatt familj som
inte har det så bra ställt skickas iväg på en veckas semester och
medan de är borta så bygger ett gäng byggnadsarbetare om deras
hus.
Det jag reagerat på de senaste gångerna jag sett det är hur lätt jag
har att dras med i andras glädje, men också när andra är ledsna.
Det är väl inte så konstigt att man blir glad när folk omkring sig är
glada men jag kan inte förstå hur jag kan bli tårögd bara av att se på
ett fejkat amerikanskt TVprogram.
Jag är väl kanske en rätt så blödig kille innerst inne trots allt...
Ganska lugnt
glest med inläggen. Päronen har åkt till Thailand så nu är det lugnt och
skönt här hemma. Bästa kompisens lillebror fyller 20 år idag och det firades
naturligtvis med dunder och brak igårkväll.
En rolig sak är att världscuppen i skidor har dragit igång igen. Jag kan inte
riktigt sätta fingret på det men just skidåkning är något som jag verkligen
gillar att titta på.
Starkt misstänkt
på en våldtäktsman. Studion blev senare nedringd av folk som sa att det var han
som var den misstänkte.
Klippet ska tydligen finnas på youtube också men jag har inte hittat det. Någon som
vet vad man ska söka på?
Oförtjänad baksmälla
plus några till och det var riktigt trevligt. Naturligtvis så spårade det fram mot
småtimmarna, men det var ju ingen skräll direkt. Det mina tankar så här
dagen efter för mig till är dock varför jag mår så dåligt? Vad jag vill minnas så
drack jag inte speciellt mycket men å andra sidan så var det ju ett bra tag sen
jag drack också. Jag ska försöka att hålla nere alkoholkonsumtionen den
närmaste tiden och se om det blir bättre dagen efter-dagar. Jag hoppas det i
alla fall...
Ung och mustachlös
Rycktet sprider sig som en löpeld att jag har rakat av mig mustachen
och idag kom första bakslaget. Jag skulle helt oskylldigt köpa ett par öl
på systemet och när jag skulle betala så frågar kassörskan hur gammal
jag är. Hur gammal jag är!!! Jag blev alldeles paff och efter ett par
sekunder så lyckas jag få ur mig att jag är 21. Kassörskan log lite grann
och hennes blick antydde på att det nog var bäst för mig att plocka fram
körkortet och bevisa det. Det är väl bara att vänja sig för just nu har jag
inga planer på att spara ut mustachen igen.
The end of an era
Måndagen innan jag åkte hem på leave så flyttade jag ur min barrack där jag bott de
senaste sex månaderna. Extra tråkigt var det med tanke på att jag var tvugnen att ta
ner min Wall of Fame. Så här blev den kompletta väggen tillslut.
De brev som kommer att komma de sista dagarna kommer att förvaras i en pärm och
tas med hem såsmåningom dom också. Frågan är bara vad jag ska göra med dom.
Jag tänker inte slänga något men det är ju synd om de bara blir liggandes där hemma
i nån byrålåda.
Inte långt kvar
Den 15:e januari 2007 ryckte jag in i lumpen och sedan dess har det
blivit ganska få dagar som min frukansvärt vältränade kropp (om jag får
säga det själv) inte har klätts i gröna kläder.
Den 30:oktober i år åker jag från Gardet till Borlänge
för att börja ett nytt liv.
Det är naturligtvis oerhört tråkigt, men innerst inne så vet jag också att det
är precis det jag vill. Det militära livet passar mig utmärkt och jag är oerhört
glad att jag har tagit vara på det så som jag har gjort. Man har utsats för
många prövningar och gång på gång så har man fått bevisa för sig själv
att man klarar av mer än vad man tror.
Men nu börjar det alltså bli dags att runda av alltihop. Till skillnad från studenten
då man hade de flesta klasskamrater i sin närhet efteråt och sprang på dom
stup i kvarten på stan så kommer nu alla att försvinna iväg runt om i landet
och det kommer att bli betydligt svårare att hålla kontakten.
Tur att nästan alla har Facebook;)