Sönnta, studenten och jag

 Vaknade med en mindre behaglig kännsla, men ändå välbekant.   Halsont.    Jag kännde av det redan igår men valde ändå att ta en liten löprunda,   vilken jag alltså fick betala för idag   och tillråga på allt så har jag även gått och varit lös i näsan hela dagen.    Ingen träning för mig idag   var det första jag sa till mig själv innan jag klev ur sängen i morse.    Efter den obligatoriska fil-och-müsslifrukosten så funderade jag lite.    Vad finns det mer att göra?    Till min stora förskräckelse så kom jag inte på nått och eftersom jag tillhör den typen av människor som som föredrar att ha fullt upp hela tiden än att bara inte göra någonting så var det med en djup suck som jag konstaterade att det inte heller gick nått vettigt på TV.  Som tur var så kom fader vår på att  han, jag och lillbrorsan skulle ut och äta på dagen.  Sagt och gjort.  Men det tog ju inte upp hela dagen, så jag bestämde mig för att gräva djupare än någonsin i filmskåpet och långt där inne hittade jag en film med texten    Papillon          Hade ett svagt minne av att jag kanske spelat in den till min ömma moder  och att det i så fall borde vara en Steve McQueen-film.   Mycket riktigt så spelades huvudrollen av den stenhårde gamla stjärnan och vid sin sida hade han Dustin Hoffman som hade en ganska rolig roll i filmen.
Tyvärr så kom den här filmen, som handlar om en oskylldigt (enligt honom själv vill säga) dömd fånge och hans besatthet att fly från alla fängelser han hamnar på, aldrig upp till den normala kvalliteten på McQueen-rullarna. Det var en alldeles för stel film som saknade både spänning och fart.        Nej   inte för att jag har sett alla han filmer, men jag har svårt att tro att någon är bättre än Bullit.    Mitt tips till dig:  Vill du se en McQuee-film  så välj Bullit före Papillon.  Även om du inte gillar nån av dom så kommer du att föredra den förstnämnda...