Sönnta, studenten och jag

 Jag har fått endel frågor angående vad som egentligen hände
natten mellan Onsdag och Torsdag, och jag känner att det är
dags att krypa till korset och klämma fram med sanningen.
Det var ju som bekant plutonsfest och vi var ett gäng som
förfestade lite grann hos en kille innan vi begav oss till de
andra.   När vi gick därifrån så glömde jag min väska som jag
planerat att låsa in i ett fack på Centralen och hämta innan jag
åkte hem 06.14 på Torsdagmorgonen.   På grund av det lilla
misstaget så blev jag lovad att sova hos samme kille
tillsammans med två andra lumparkillar.
När tre av oss blivit utslängda från det första stället och inte
lyckades ta oss in någon annanstans så beslöt vi oss för att
kvällen var över och att det var dags för några timmars sömn.
Vi trängde ihop oss i en dubbelsäng men det dröjde inte länge
förrän den fjärde personen ringde och ville bli insläppt.
Han ringde då till killen som bor där, naturligtvis, men han var
kapabel nog att svara  trots att jag febrilt slog honom ett antal
gånger i huvet för att han skulle vakna.   När han sen ringe till
den tredje killen så greppar jag telefonen och springer sen ner
iklädd endast kalsonger och skor för att släppa in våran kompis.

Nu inträffar det som annars bara händer på film. Den inrre
ytterdörren hinner gå ingen innan jag hinner öppna den yttre
och på så sett så blev även jag utelåst.  Vi ringer upp till de
andra, men utan resultat.   Jag kommer på att om vi bara får
tag på numret till hans syster så kan vi ju fråga henne om
portkoden  varav jag ringer och väcker journalistjäveln och hur
det samtalet gick kan du läsa i hans blogg http://lps.blogg.se.

Vi blev kvar på denna kalla yta av ca 1,5 kvm, med ett element
som var så hett så om man nuddade det så brände man sig,
inte lätt när man bara hade kallingar på sig med andra ord, i ca
tre timmar  då den ena killen vaknade och ringde sin telefon som
jag lyckligtvis hade tagit med mig ner och vi blev insläppta strax
efter 05.00.

Jag åkte inte med 06.14 tåget