Sönnta, studenten och jag

 Då har de sista soldaterna tillhörande Ks17 kommit på plats
så när som på ett par stycken. Glädjen hos soldaterna som
varit här nere i ca 6 månader är svår att missa och man kan ju
inte låta bli att tänka på hur det kommer att vara de sista
veckorna här nere. Mycket  hopp och lek  verkar det som i alla
fall.  Det gäller för oss nu att klämma dom på så mycket
information som möjligt och få tips om hur man löser diverse
saker smidigast.
Har nog inte riktigt fattat att jag kommer att bo här tills i början
av november än. Kanske ska försöka få ventilationen i barren
att fungera för något säger mig att det inte kommer att bli
svalare framöver...