Sönnta, studenten och jag

 Den här veckan vaktar jag klostret i Gracanica,  ja  inte bara
jag...   Det är en lite udda uppgift jämfört med övrig verksamhet
som vi har här nere och historien till varför vi gör det är både
lång och otäk så den hoppar jag över.
Det går att jämföras ganska mycket med högvakten på
Drottningholm.  Man står där och väntar på att tiden ska gå,
men man har i alla fall frihet att röra på sig några steg och man
får prata med folk också.  Sen så händer det ju lite grejer också.
En  arg nunna  som jag ett tag trodde var arg på mig, är ju inte så
lätt att veta när hon skriker en massa saker på serbiska, och två
svenskar som bara dök upp för att kolla läget. Högst oväntat.
I övrigt så har jag inte haft några som hälst problem att ställa om
mig från att jobba natt som jag hade trott. Jag är nog väldig
flexibel helt enkelt nu nnär jag tänker efter;)