Sönnta, studenten och jag

 Igår så ledde jag ett tyskt kompani på en rundtur i vårat
patrullområde. Vi åkte runt omkring i bergen och berättade om
vilka problem och hot som fanns vid ett gäng platser. Det var
ganska kul och det tog nästan hela dagen.
Men anledningen till det här blogginlägget är faktiskt det som
hände innan vi åkte  då postis kom med postsäcken och alla
kastade sig över den för att se om man fått någon post och det
visade sig att alla hade fått ett varsitt likadant brev, utan
avsändare. Alla började öppna och rykterna spred sig att det var
en bekantskap från mitt första år i det militära. Jag kallar
personen för person  X. Alla slet upp sina paket och tog up olika
sorters godis. Jag tvekade lite och sa sen högt:
"Men person  X  borde väl veta att jag inte äter godis!"
Jag öppnar paketet och tar fram en påsen  viktväktarnas
kallorisnåla karameller med mintsmak.

Snacka om att gå i en riktig Björnfälla;)