Sönnta, studenten och jag

 Jag gjorde min första dag på jobbet idag och det var väldigt lugnt tack vara att det inte brukar vara så mycket folk förrän efter jul. Jag har lite svårt att greppa att det är Söndag idag och den första  jajustja  upplevelsen kom efter att jag gått ut i regnet/snöslasket  och stoppat ner handen i  men det är väl sånt som händer.

 Just nu så händer det inte mycket som är värt att skriva om så det blir lite
glest med inläggen. Päronen har åkt till Thailand så nu är det lugnt och
skönt här hemma. Bästa kompisens lillebror fyller 20 år idag och det firades
naturligtvis med dunder och brak igårkväll.
En rolig sak är att världscuppen i skidor har dragit igång igen. Jag kan inte
riktigt sätta fingret på det men just skidåkning är något som jag verkligen
gillar att titta på.

 I mitten av mars i år så vägde jag 88 kg om jag inte mins fel. I morse så visade
vågen under 80 kg! Jag bryr mig inte så mycket om hur mycket jag väger men jag
kan inte minnas när jag vägde under 80 kg senast och åtta kilo på ett halvår är väl
rätt så mycket   eller?

 Jo jag var på intervju igår vid RommeAlpin och det känndes riktigt bra. Förhoppningsvis så kommer jag få jobba där över vintern.   Jag vet inte varför men jag brukar alltid ha sån tur när det gäller sånt här. Till och med arbetstiderna är som om jag hade fått valt dom själv.  Vem vet,  jag kanske gör karriär innom den alpina branchen och flyttar till Svartlien.

 Det blev en ganska hård helg. Det började med att jag tog tåget till
Stockholm på Fredagmorgon där jag och två till småkrökade lite innan
vi åkte till Norrköping och festade. Det blev en ganska seg bussresa
tillbaka till Stockholm och inte många timmar senare var det dags att
kliva upp för en fika med några nära kompisar. Det var trevligt men jag
kände mig ganska slut.
Så var det dags för Bandit-kryssning. Alla utom fyra ur Kosovoplutonen
var med och det var naturligtvis som uppgjort för att det skulle spåra,
men det tycker jag inte att det gjorde. Jag försökte ta det lugnt och var
alldeles lagom berusad. Jag var dock tillräckligt nykter för att konstatera
att Bandit-kryssningar inte är något för mig. Inte min musik och inte min
typ av människor som var med, även om det fanns en och annan som
det var värt att växla några ord med.  Tre av oss var dock som försvunna
under hela resan och återfanns inte förrän när det bara var ett par
timmar kvar till landstigning och alla tre hade, enligt dom själva, gått tre
helt olika öden tillmötes  och det värsta är att jag tror att de talar sanning
allihop.

 Den här bilden har jag skratta mycket åt. Ett nyhetsankare som visar en fantombild
på en våldtäktsman. Studion blev senare nedringd av folk som sa att det var han
som var den misstänkte.



Klippet ska tydligen finnas på youtube också men jag har inte hittat det. Någon som
vet vad man ska söka på?

 Det var fest i Falun igår. I stort sett alla dalmasar från kompaniet var där
plus några till och det var riktigt trevligt. Naturligtvis så spårade det fram mot
småtimmarna, men det var ju ingen skräll direkt. Det mina tankar så här
dagen efter för mig till är dock varför jag mår så dåligt?  Vad jag vill minnas så
drack jag inte speciellt mycket  men å andra sidan så var det ju ett bra tag sen
jag drack också.   Jag ska försöka att hålla nere alkoholkonsumtionen den
närmaste tiden och se om det blir bättre dagen efter-dagar. Jag hoppas det i
alla fall...

 Den här låten har spelats konstans under de sista veckorna i missionen och jag tror
att varenda soldat ur KS17 kan den. Den bör dock ses i  högkvalitet  för att den ska bli
så bra som möjligt.